Överaktiv blåsa kännetecknas av att man jämt och ständigt får ett starkt behov att kissa. Så starkt att man inte kan hålla emot. Om man inte hinner fram till toaletten kan man kissa på sig. Problemet drabbar hundratusentals svenska kvinnor och män, men många har skamkänslor och döljer sina symtom. Så var det också för Lena, som väntade i flera år innan hon sökte läkare.
- Mina problem med ”kisseriet” var inte något jag kände för att prata om. Inte ens med min bästa väninna. Det tog sju år och åtta bedrövelser innan jag insåg att jag behövde hjälp. Så här i efterhand kan jag inte förstå att jag kunde stå ut så länge.
Hann inte fram till toaletten
Precis som hos de flesta andra drabbade kom Lenas problem smygande. Hon blev allt oftare kissnödig och fick göra avbrott i det hon höll på med, till exempel möten och olika aktiviteter. Då börjande hon kissa ”för säkerhets skull”, trots att hon inte var tvungen. En extra gång före sammanträdet och en gång före lunchen. Och så en gång före hemfärden, gympan, föräldramötet och bion. Det blev en ond cirkel där problemen bara förvärrades. Snart var trängningarna så kraftiga att hon inte hann fram till toaletten i tid.
- Det var fruktansvärt. Jag minns särskilt första gången det hände, hur jag sprang iväg från ett möte och fick en hel flod av kiss som rann längs benen och ner i skorna. Som tur var hade jag kjol på mig den dagen. Så jag kunde ta av mig strumpbyxorna utan att någon märkte det, skylla på sjukt barn och åkte hem.
Efter denna händelse blev Lena ännu mera vaksam. Hon började klä sig i mörka långa kjolar som inte lika lätt avslöjade om hon läckte. Hon lämnade aldrig hemmet utan bindor och extra ombyten. I hopp om att kissa mindre ofta upphörde hon nästan med att dricka på dagen. Först när hon kom hem drack hon. Det blev stora mängder vilket ledde till att hon måste gå upp och kissa flera gånger på natten.
Blev trött och irriterad
- Särskilt innan jag skulle gå och lägga mig blev det ett väldigt springande på toan. Det gällde ju att kissa ordentligt, så att man slapp vakna så många gånger! Jag förstod ju inte att det där småkissandet förvärrade mina problem. Men det värsta var att allt spring på natten gjorde mig trött på dagen. Och småirriterad.
Lena hade nu utvecklats till en expert på att dölja och gardera sig mot sina problem. Hon visste precis vilka affärer som hade kundtoaletter. Och för att parera plötsliga trängningar ute på stan, utarbetade hon en särskild strategi.
- Jag hukade mig ner och knep allt vad jag orkade, samtidigt som jag låtsades knyta skorna eller leta efter något bland mina väskor och kassar. På så sätt lyckades jag häva trängningen och samtidigt dölja för omgivningen vad jag höll på med.
Familjen bildade mur
Vid det här laget hade hela familjen blivit engagerad i Lenas toalettbestyr. När de var iväg tillsammans hände det att de fick ställa sig runtom henne och bilda mur när läget blev akut.
- I början skrattade vi ihop åt de rätt komiska situationerna, men efterhand märkte jag att barnen började bli generade. Kanske var det då jag äntligen började inse hur problemen med blåsan hade förändrat mitt liv.
När Lena tvingade sig själv att tänka efter insåg hon att hon hade isolerat sig. Det var slut med gympan, hon gick ogärna på bio, träffade sällan sina väninnor och familjens umgänge hade blivit väldigt begränsat. Och att varje dag känna sig ofräsch och nervös för att kissa på sig hade inte direkt gjort självförtroendet bättre.
- Till slut ringde jag till vårdcentralen. Det var väldigt pinsamt, men sköterskan i telefonen reagerade som om blåsproblem var ett medicinskt problem som alla andra. Och så är det ju, det förstår jag idag. Nu har jag tagit tillbaka kontrollen över min blåsa, tack vare medicin och ett träningsprogram för blåsan. Men jag hade sluppit flera års lidande om jag hade sökt hjälp tidigare.
Lena är ett fingerat namn och att personen på bilden inte har något med berättelsen att göra.